Hokusho University Gallery, Sapporo, Japan
31 juli – 9 augusti 2026
Medverkande konstnärer: Hiroshi Kakizaki, Nobumichi Achi, Ikuo Watanabe, Yoko Tamura, Toru Hayashi, Yako Naoko, Elin Sundström, Kajsa Haglund, Anna Liljas, Henny Linn Kjellberg, Tina Tombrock
Mina verk i den här utställningen beskriver, på olika sätt, mitt förhållande till plats, tid och längtan. Utställningens tema, rötter, får mig både att reflektera kring mitt eget ursprung, platser jag har bott på och människor som har format mig, och universella tankar kring människan och hennes relation till naturen. Som barn flyttade jag ofta, mellan stad och landsbygd, och jag har ibland kunnat känna mig rotlös, som att jag inte hörde till en plats. Saknat naturen när jag har bott i staden och tvärtom.
I mitt första verk har jag använt kvistar av sälg. Jag plockade dem från ett träd som fallit i ett skogsområde nära mitt nuvarande hem i Uppsala. Jag såg de tunna kvistarna, som växte längst ut i trädets topp, hur de liknade en spegling av dess rotsystem. Jag såg för mig hur rötterna sträckte sig ner i jorden och förankrade trädet, och att de nu när kronan var borta skulle sakna sin spegelbild. De mörka rötterna i installationen sträcker sig ned mot jorden och letar efter förankring, efter en plats.
“över, under, mittemellan” 2026 (kvistar av sälg, naturligt svart pigment)
“över, under, mittemellan” 2026 (kvistar av sälg, naturligt svart pigment)
I mitt andra verk har jag återvänt i minnet till en liten undangömd strand vid en fjord i Nordnorge. Tunna plattor av porslin formar en horisontlinje, låga fjäll och dalar. Ytterligare en horisontlinje formas av sand, inbränd i porslinet. Sanden, små korn av den magnetiska mineralen ilmenit, fann jag för snart 30 år sedan under en båttur mot Nordkap, och jag har sparat den sedan dess. Verkets titel, vi längtar efter en plats, men själva platsen längtar också, knyter även an till ett kort stycke i boken ”Fugitive pieces” av den kanadensiska författaren Ann Michaels, där hon drar paralleller mellan det mänskliga minnet, den andliga kontakten med vårt ursprung och våra förfäder och mineralernas minne, som får dem att även efter hundratals miljoner år peka mot den magnetiska polen. Den här texten har följt och inspirerat mig genom livet, ungefär lika länge som som jag har haft sanden. För mig hänger de ihop. Minne, plats, längtan.
För mig bildar de båda verken tillsammans en personlig länk mellan dåtid och nutid, minnet av rotlöshet och känslan av förankring.
“vi längtar efter en plats, men själva platsen längtar också” 2026 (högbränt porslin, ilmenitsand)
“vi längtar efter en plats, men själva platsen längtar också” 2026, detalj